Förädrar berättar om dop

För vems skull har man dop? Barnet uppfattar ju inte direkt situationen och som förälder är risken att det blir både stressigt och alldeles för många förväntningar som ska infrias. Vi ville att dopet skulle bli en ljus och avslappnad upplevelse för alla - för oss i familjen och för alla tillresta gäster.

Dessutom var vi nog skyldiga gästerna något utöver det vanliga eftersom vi ett par månader tidigare hade smitit iväg och gift oss i hemlighet. Vi hade två alternativ att välja mellan; dop i stan och dop på landet. Visserligen är Oscar Fredriks kyrka i Göteborg otroligt vacker, men tanken på att dricka kyrkkaffe i församlingshemmet kändes helt främmande. Ju mer vi funderade över olika alternativ, desto starkare blev drömmen om att ha dopet i sommarstugan. I vår alldeles egna trädgård. Dessutom skulle det innebära att alla släktingar och vänner slapp trängas i lägenheten efter att själva cermonin var avslutad.

Ett telefonsamtal till församlingen i Brösarp visade att det absolut var möjligt att genomföra. Vår förutfattade mening var att det skulle vara både dyrt och krångligt, inte minst med tanke på att vi inte är skrivna där nere och inte bidrar med någon kyrkoskatt till Brösarps Församling. Vilken tur att vi hade fel. Prästen ville såklart komma på hembesök och någon månad innan det var dags så träffades vi över en fika hemma i sommarhuset. Prästen visade sig heta Lennart och han det var inte första gången han skulle genomföra ett dop hemma. Han hade en hel del praktiska tips och önskemål. Efter besöket stod allting glasklart - från hur vi skulle arrangera utemöblerna till hur ceremonin skulle vara. Vårt enda önskemål var egentligen att Livs kusin Sandra skulle spela några visor på blockflöjt. Det var absolut inga bekymmer. Tvärtom, prästen tyckte att alla såna små detaljer gör bara dopet mer personligt.

När vi väl hade bestämt datum var det dags att lösa allt det praktiska. Och listan över potentiella bekymmer var ganska lång. En av de första funderingarna var vad vi skulle använda som dopfunt. Det gick visserligen att använda en diskbalja eller vilken skål som helst. Men vi kände att det skulle förta en del av upplevelsen. Därför tog vi kontakt med Melanie och det fanns en ledig dopskål just det datumet. Som altare använde vi ett enkelt köksbord som vi klädde med en stor linneduk. Inbjudningarna konstruerades av ett kopierat A3 som med hjälp av lite tårtpapper fick den rätta känslan. Prästen tipsade även om att vi borde trycka upp program så kan även gästerna hänga med på vad som händer. Programmet blev en A5:a som vi rullade och band ihop med ett sidensnöre. Dessa placerades sedan i en stor vas och alla gäster kunde ta var sitt exemplar när de kom till dopet.

Nästa tankenöt var maten. Vi hade egentligen bara ett krav och det var att den skulle kunna vara helt färdig dagen innan. Till slut hade vi samlat ihop tillräckligt många recept och tips för att få till en riktigt härlig medelhavsbuffé. Vårt kylskåp är ganska litet, men dopet skulle gå av stapeln sista helgen i augusti. Då är det tillräckligt kallt på nätterna för att maten skulle kunna förvaras i bagaget på bilen. Tur att vi har en kombi!

Sista punkten på att-göra-listan var absolut svårast. Vad skulle vi göra om det började regna? Vid ösregn fanns det inga alternativ till att ha dopet inomhus. Men om det bara regnar lite så skulle vi kunna klara det i trädgården om vi bara hade några parasoll och ett partytält. Efter några besök på Jysk Bäddlager, Bo Ohlsson i Tomelilla och ett stopp på bygghandeln i Äsperöd så hade vi allt vi behövde. Äntligen var allting färdigt inför dopet.

Så var det då dags för Dagen D. Morgonen började fantastiskt med blå himmel och lagom varm sol. Vi hade pratat med markägarna runt vårt lilla hus, så det var okej att gästerna parkerade bilarna på ängen inte så långt från huset. När alla dessa uppklädda människor kom gående över ängarna kände vi att den där känslan vi ville bjuda på nog skulle infinna sig. Dopet blev perfekt, även om Liv inte direkt uppskattade att bli buren av en vilt främmande farbror och dessutom bli baddad på huvudet. Just som de sista gästerna tackat för sig och det var dags att plocka ihop utemöblerna så började de mörka molnen att torna upp sig. Den blå himlen försvann och snart så strilade regnet över trädgården. Allting klaffade perfekt, förutom att ett av de små guldhjärtanen som Liv fick i present försvann. Vi letade i flera timmar innan vi gav upp. Någon sa att Liv kanske hade ätit upp det. Efter en intensiv skattjakt i Livs blöjor de följande dagarna så fick vi svaret. Givetvis hade hon råkat svälja det vid ett obevakat tillfälle.

När vi kom tillbaka till Göteborg ringde vi Oscar Fredriks församling. De skickade ett dopbevis som vi sedan skickade vidare till församlingen i Brösarp. Lennart fyllde i formuläret och skickade in det till rullorna. Nu var allting färdigt. Både vi och gästerna fick en ljus och trevlig upplevelse. Om ett par månader är det dags för dop igen. Och det råder ingen tvekan om var det ska gå av stapeln.